Och så var vi igång igen!

Ja i Oktober så bestämmde jag mig för att inte längre bo kvar hemma hos min Farmor & Farfar, det funkade helt enkelt inte.
Tänk dig att bo med ett gammalt par som bara gnäller hela tiden men att man kan påverka hur dem är var väl att plus för mig. I mina ögon så har det alltid vart Farmor som har vart bossen i familjen men under min tid där märkte jag att det bara var utåt, jag har nämligen aldrig i hela mitt liv sett min farmor fälla en tår utan bara sett henne arg eller sur! Men det va ju inte så det va. Min farfar älskar jag men jag hade ingen aning om att han kunde eller hade vart så grym som han är! Min pappa slog mig vilket jag inte kan ändra på eller tycka är okej även om han själv hade en hård uppväxt.

Min pappa blev själv som liten slagen & indragen i saker som gjorde han till den man han är idag. Att hans uppfostran på mig skulle ské på det viset det gjorde var för att han själv som liten blev slagen av mina farföräldrar. Okej det är inte acceptabelt på något som helst plan att han ska kunna slå mig för att han själv blev slagen men finns det inte ett ordspråk som säger att man vill bli som sina föräldrar? Syskon eller annat för att det är dem man ser upp till? Jo det gör det! Och det kan jag som har vart med om de här sakerna själv förstå! Och alla andra i min situation antar jag!.

I vilket fall som helst så var det inte ett ställe jag ville bo kvar på! Jag flyttade hem till en nära vän till mig i Torup som ligger ca 45 min ifrån Halmstad och där bodde jag till 1 Feb.
Det var ingen lätt väg för mig, men jag tog det som jag har tagit de andra sakerna i mitt liv väldigt milt. Under min tid där hade jag det riktigt bra och jag trivdes förvånandsvärt bra med min nya familj även om jag visste att jag inte kunde bo där förevigt. Så var det en tillfällig lösning som passade mig perfekt.

Jag och Nickolina känner varandra fortfarande mer som syskon än som vänner och det är något jag verkligen trivs med, att känna att man kan få ett sånt starkt band till en vän och hennes familj trodde jag inte. Vi gjorde många grejer tillsammans och det som jag nog kommer att minnas mest var vår resa till Sälen.

Jag och Barnbacken var som ett, det var kallt minns jag & jag var ensam i den där Barnbacken medans alla andra körde i de andra backarna, tillslut fick dem med mig upp till toppen vilket kanske inte var toppen för mig. Åka ner vågade jag inte så scooter blev det för mig. Vi hade det väldigt trevligt och det var mycket festande sådär på Nyår, men jag kan ju inte påstå att det var bra för mig. Vid kl 23.00 på nyår så skulle jag ta mig en nap, men vaknade inte förns vid 5 på natten & missade hela nyårsfirandet så dagen efter blev det barnbacken sen hem & nana vidare.
Sista dagen tvingade jag upp mig själv i backen som jag några dagar tidigare hade åkt scooter nedför & det resulterade till ont överallt! Ramlade en massa gånger och körde dessutom på en liten flicka som sedan frågade MIG hur det gick!? HMM^^. Jag klarade mig fint, men att folk körde sicksack i backarna irriterade mig nåt enormt! Kom ner gjorde jag med skak i kroppen!
En underbar & minnesvärd resa som jag alltid kommer att bära med mig.

Den 25 Januari var det min födelsedag och dessutom bara 5 dagar kvar tills jag skulle lämna min familj, jag skulle sakna dem det visste jag, men jag vet att dem alltid kommer att finnas där för mig!